Härligt härligt! Blev nyss uppringd av kommunen som frågade om jag kunde komma på jobbintervju imorgon klockan 11,15. Självklart kan jag det =P Behöver verkligen mer jobb så att jag vet att jag får in tillräckligt med inkomst för att bygga det liv jag vill leva. 

Gårdagen gick i ett, blev väckt av far som ringer för att bjuda hem mig på brunch. Åker dit på väg ut till stallet och äter brunch med föräldrarna. Åker sedan ut till stallet och sällskapar den nya hästen och dess ägare på en promenad innan jag longerar Rory. Promenaden blev en fin uppvärmning. Longeringen gick riktigt bra, om än att Rory är något stel i vänster sida. Efter att ha pressat honom lite så började det släppa bra. Fick som vanligt bli stretching och liniment, men la till lite extra massage. Hoppas det ser bättre ut idag.

Såren såg fin fina ut, övervägde t.o.m att inte bandagera honom men gjorde det ändå. Mest för att han inte ska råka riva upp såret på kotan mot gruset han går på. Men som sagt....en LITEN flärp kvar av svallkött innan han kan läka ihop helt. Men skiten vill inte lossna. Jag skrubbade in Lotagen rejält igår så nu hoppas jag att det släpper.

Efter stallet blev det mat hos mor och far innan jag åkte hem för att duscha och sedan fika och titta på film med en polare.

Imorse när jag låg och drog mig i sängen så kom jag in på funderingar kring det faktum att så många ryttare och hästÄGARE?!?! har så stor okunskap om hästar, hästpsykologi, vård och ridning. Tycker att det är lite läskigt. Det mest läskiga är ändå när folk inte verkar vilja lära sig mer och slår bort kunskap med "men jag har bara hästen för skogsmulleridning". Jahopp?!?, så det betyder att hästen inte behöver ha muskler, vara mjuk och smidig, hel, ha en bra kost, ha väl tillpassad utrustning osv?? Nej, jag kan inte förstå sådant. Visst, man behöver inte träna aktivt och översköta hästen, men att hålla den frisk och hel borde väl ändå vara ett krav? Till det kan jag tycka att det hör att kunna rida hästen i sådant arbetsform att den bygger tillräckliga muskler för att orka bära runt en ryttare. Och att bära runt på ryttaren med muskelkraft istället för skelettet, exempelvis ryggraden. Att fodra hästen så att den kan bygga muskler, men inte överutfodra den så att den blir fet och får bära massa extravikt dag in och dag ut. Att se efter hästen så att den inte går och spänner sig pga väder och vind eller att man ger den rätt vård vid behov. För mig känns allt detta självklartm, men det verkar inte vara så bland folk ute i stallarna. Okej om man inte vet, men ser till att lära sig. Men att inte vilja, och att slå bort kunskap....det är för mig ofattbart!

Ni får gärna komma med kommentarer på detta. Tycker ni lika, eller kanske helt olika, Ni kanske tycker att jag är för negativ,  eller kritist. Vad som, har ni tankar kring denna text är det bara att kommentera.

I förmiddags fick jag ett sms från stallskötaren att Rory är kraftigt svullen och blöder kraftigt från baksidan av det skadade benet. I lätt panik slänger jag på mig stallkläderna och kastar mig iväg till stallet, på väg till bilen ringer jag stallskötaren och frågar om Rory är halt. Första tanken var ju att senan kan ha blivit skadad om baksidan på benet var så skadad. Får till ett lugnande svar att han inte haltar. Väl där upptäcker jag en häst med hål i bandaget men med perfekt ben, ingen svullnad och ingen blödning. Vi konstaterar att svullnaden och blodet måste ha kommit tillfälligt vid sparkenn eller vad det nu var. Rory verkade helt oberörd.

När jag tagit av bandaget så syntes det bara att något hade rivit upp yttre huden på baksidan, men inte mer. Tvättade rent och lät det vara. På framsidan då, där hans skada sitter, så ser det ut som om skadan läkt och än mer svullnad gått ned. Nöjd tvättar jag rent och låter det luftas. Pillar bort lite mer av det torkade svallköttet och därefter baddar jag med Lotagen på svallköttet och linimenatar resten av benet för att minska svullnaden. Det får sedan luftas lite till innan jag lägger om det och ger honom mat. 

Idag kändes det verkligen som om såret var redo att slippa bandage och att han kunde börja ridas. Men jag vill nog ta bort lite till svallkött, så jag låter det inte läka helt än. Men som sagt, nästa vecka kommer jag säkerligen börja rida.

Själv känner jag mig lite sjuk, huvudvärk, värme och yrsel. Däremot så är jag lite orolig över att jag kanske har fått följder av den hjärnskakning jag drabbades av i våras. Det känns nämligen precis på samma sätt som när jag gjorde något aktivt när jag hade hjärnskakningen. Borde kanske ta och ringa läkaren för en undersökning....

Nu har jag precis kommit hem efter dagens vända i stallet. Har även hunnit handla lite frukt och fukost mat och nu sitter jag här med en kopp té och senaste numret av Galopp Magasinet som damp ned i bredlådan idag. Lycklig!! Ja, jag blir faktiskt det varje gång ett nytt nummer kommer ut, underbar tidning och den ger sådan glädje att läsa.

Men innan jag börjar läsa tidningen så tänkte jag berätta om dagens pass i stallet. Eftersom Rory fått longerpass två dagar i rad nu så fick det idag bli en promenad med lite trav. Gott med ett enkelt konditionspass för oss båda, behöver ju inte alltid köra hårt men inte heller får det bli för lätt =P Han gick hur fint som helst och bar sig riktigt snyggt och väl. Jag är väldigt nöjd med utveckling.

Såren ser som vanligt bättre och bättre ut, gissar på att jag under nästa vecka, absolut senast nästa helg kan börja rida honom. Är bara en "flärp" med svallkött som ska bort, även om det envisas. Till dess förtret så är jag bra mycket mer envis och bort ska det! ;)

Just ja, det kom ju en ny häst till stallet igår. Ett sto, till Rorys stora förtjusning! Han jag jagat runt på och uppvaktat detta sto hela kvällen igår, tills dess att stallägaren satte upp en inhägnad till henne för att hon skulle få lite nattro vid midnatt igår. Tja, vad ska man säga? Rory tycker om damer, framförallt när de har stora rumpor =P Idag så var det dock lugnare och han låter henne vara ifred emellanåt i alla fall.

Nu till magasinet =)

I dagsläget är min häst skadad, varken allvarligt eller mycket. Han sprang väl upp två sticksår på två kotor i slutet på juli och de blev rätt så infekterade i hagen innan jag fann honom. Dessutom sitter de så dumt på framtsidan av kotorna så de har inte fått läka ifred pga att det rör sig så mycket där. Det blev djupa och rätt så stora sår, framförallt på bakkotan, var nästan en en-krona stort och det bildades mycket svallkött. Detta har tagit tid att behandla men nu är det inte mycket kvar.

Hur som, ena är i dagsläget läkt och det andra är så gott som läkt. Såret på bakkotan är stort som en tumnagel ungefär, lite till svallkött ska tas bort och sedan kan det läka ihop fin fint!

Eftersom han inte har haft ont av dessa sår och rörelse pressar ut sårvätska ut såret så markarbetar jag honom fullt ut. Metoden som jag använder kallas för Rakriktande longering (jag kommer i fortsättningen att referera till det som "longering"), metoden går ut på att longera hästen på ett sådant sätt att den får arbeta jämnt med alla fyra ben och jämnt fördela vikten, på så sätt blir hästen rakriktad. Det är även en väldigt bra uppbyggande metod som besparar hästen slitage under traditionell igångsättning genom ridning, likaså besparar den oss ryttare den sega långdragna perioden av uppbyggnad som tar onödig tid.

Hästen är ridklar, men innan jag sitter upp vill jag att såren vuxit igen med hud också. Som sagt, inte långt kvar nu!