Nu har jag precis kommit hem efter dagens vända i stallet. Har även hunnit handla lite frukt och fukost mat och nu sitter jag här med en kopp té och senaste numret av Galopp Magasinet som damp ned i bredlådan idag. Lycklig!! Ja, jag blir faktiskt det varje gång ett nytt nummer kommer ut, underbar tidning och den ger sådan glädje att läsa.

Men innan jag börjar läsa tidningen så tänkte jag berätta om dagens pass i stallet. Eftersom Rory fått longerpass två dagar i rad nu så fick det idag bli en promenad med lite trav. Gott med ett enkelt konditionspass för oss båda, behöver ju inte alltid köra hårt men inte heller får det bli för lätt =P Han gick hur fint som helst och bar sig riktigt snyggt och väl. Jag är väldigt nöjd med utveckling.

Såren ser som vanligt bättre och bättre ut, gissar på att jag under nästa vecka, absolut senast nästa helg kan börja rida honom. Är bara en "flärp" med svallkött som ska bort, även om det envisas. Till dess förtret så är jag bra mycket mer envis och bort ska det! ;)

Just ja, det kom ju en ny häst till stallet igår. Ett sto, till Rorys stora förtjusning! Han jag jagat runt på och uppvaktat detta sto hela kvällen igår, tills dess att stallägaren satte upp en inhägnad till henne för att hon skulle få lite nattro vid midnatt igår. Tja, vad ska man säga? Rory tycker om damer, framförallt när de har stora rumpor =P Idag så var det dock lugnare och han låter henne vara ifred emellanåt i alla fall.

Nu till magasinet =)

I dagsläget är min häst skadad, varken allvarligt eller mycket. Han sprang väl upp två sticksår på två kotor i slutet på juli och de blev rätt så infekterade i hagen innan jag fann honom. Dessutom sitter de så dumt på framtsidan av kotorna så de har inte fått läka ifred pga att det rör sig så mycket där. Det blev djupa och rätt så stora sår, framförallt på bakkotan, var nästan en en-krona stort och det bildades mycket svallkött. Detta har tagit tid att behandla men nu är det inte mycket kvar.

Hur som, ena är i dagsläget läkt och det andra är så gott som läkt. Såret på bakkotan är stort som en tumnagel ungefär, lite till svallkött ska tas bort och sedan kan det läka ihop fin fint!

Eftersom han inte har haft ont av dessa sår och rörelse pressar ut sårvätska ut såret så markarbetar jag honom fullt ut. Metoden som jag använder kallas för Rakriktande longering (jag kommer i fortsättningen att referera till det som "longering"), metoden går ut på att longera hästen på ett sådant sätt att den får arbeta jämnt med alla fyra ben och jämnt fördela vikten, på så sätt blir hästen rakriktad. Det är även en väldigt bra uppbyggande metod som besparar hästen slitage under traditionell igångsättning genom ridning, likaså besparar den oss ryttare den sega långdragna perioden av uppbyggnad som tar onödig tid.

Hästen är ridklar, men innan jag sitter upp vill jag att såren vuxit igen med hud också. Som sagt, inte långt kvar nu!